Efter att glasarbetarna slutat sitt arbete för dagen och då ugnarna fortfarande är varma serverar vi traditionell hyttsill och berättelser om luffarnas liv och leverne. I samband med glasblåsningen berättar vi dessutom om glasets historia. Vi utökar även den traditionella hyttsillen med ambassadör Håkan Juholts, för Luffarmuseet, specialframtagna sill. Musiken står våra luffarmusiker för. Det blir sång, durspel och fiol. Allsången står våra gäster för. Ni träffar även Hönsalotta och Snacke-Per som berättar om olika luffarföremål som finns på museet. Hönsalottas Luffarmuseum är Sveriges mest innehållsrika och största luffarmuseum med 1000-tals originalalster, Erik Höglund-utställning, glasmuseum, prylmuseum samt glasbutik med alster från Boda Smide och Oldergaards hytta. Reservation för ändringar i programmet.

Förr var bruken oftast ortens mötesplats. Här samlades bybor, glasarbetarna, jägarna från skogen, rallarna längs spåren och ortens ungdom och inte minst luffarna som hade bruken som logiplatser.

Här fanns värmen under den kallaste årstiden.

Hos handlarna var sillen billig. Potatis kunde plockas ur åkrarna och fläskkött och isterband var vanligt under jakt och slaktsäsongen.

Till detta åts det hårt bröd och som en ytterligare tradition serveras numera även den godaste nationalrätten ostkaka. Sylt och grädde till detta.

Det är denna Luffartradition vi serverat i många år. Redan innan Hönsalottas luffarmuseum blev museum serverade vi denna unika maträtt i Glasriket och för flera tusentals gäster årligen.

Nu tar vi in den där den hör hemma. Till luffarna.

Snacke-Per och Hönsalotta berättar under våra träffar om fenomenet luffare. Helt unikt och inget som kan fås någon annanstans. Hönsalotta läser ett stycke ur den senaste boken om Luffarnas Liv och Leverne, men ingen träff är den andre lik. Luffarmuséet är under ständig utveckling.