Snacke-Per & Hönsalotta serverar sillen på vårt eget luffarvis. Det var vanligt bland luffare att äta sill när de kom till de olika bruken, dit luffarna drog sig under den kallare årstiden. Vår luffarsill innehåller flera sorters sill, fläskfilé, isterband, stekta kroppkakor, omelett, potatisgratäng, sås och olika tillbehör. Kaffe/the och ostkaka med sylt och grädde. Vi börjar dagen med en välkomstdrink för att lära känna varandra.

Förr var bruken oftast ortens mötesplats. Här samlades bybor, glasarbetarna, jägarna från skogen, rallarna längs spåren och ortens ungdom och inte minst luffarna som hade bruken som logiplatser.

Här fanns värmen under den kallaste årstiden.

Hos handlarna var sillen billig. Potatis kunde plockas ur åkrarna och fläskkött och isterband var vanligt under jakt och slaktsäsongen.

Till detta åts det hårt bröd och som en ytterligare tradition serveras numera även den godaste nationalrätten ostkaka. Sylt och grädde till detta.

Det är denna Luffartradition vi serverat i många år. Redan innan Hönsalottas luffarmuseum blev museum serverade vi denna unika maträtt i Glasriket och för flera tusentals gäster årligen.

Nu tar vi in den där den hör hemma. Till luffarna.

Snacke-Per och Hönsalotta berättar under våra träffar om fenomenet luffare. Helt unikt och inget som kan fås någon annanstans. Hönsalotta läser ett stycke ur den senaste boken om Luffarnas Liv och Leverne, men ingen träff är den andre lik. Luffarmuséet är under ständig utveckling.