Luffarmuseum

Hönsalottas Luffarmuseum – luffarnas liv, historia och hantverk

Hönsalottas Luffarmuseum startades 2005 av Göran Johansson. Tjugo års forskning ligger till grund för museet, och alla de föremål som har samlats in speglar luffarnas liv och leverne.

Luffare har egentligen alltid funnits. Tidigare kallades de för fattighjon, trälar och rotehjon. Redan 1303 kom den första lösdriverilagen, vilket fick till följd att de allra fattigaste mer eller mindre blev ett jagat villebråd.

År 1885 ändrades den gamla lösdriverilagen för att anpassas till dåtidens förhållanden. Samtidigt infördes en angiverilag som gjorde situationen ännu svårare för landets vandringsmän. För att undvika att gripas av länsman eller fjärdingsman började man bland annat tillverka trådtjack (järntrådsföremål). En del valde att måla tavlor, medan andra nasade – föregångaren till dagens handelsresande – och sålde olika saker. Det kunde vara allt från pennor och strumpstickor till nålfiltsbrev med mera. Många av dessa föremål visar vi på museet.

Alla föremål som vi visar är original. Här finns bland annat Sveriges största samling av trådtjack (luffarslöjd) och tavlor. Dessutom finns en stor mängd texter och bilder att ta del av.

Det finns även originalfilmer från luffarperioden och inspelade intervjuer med luffare. Dessa ser vi fram emot att visa er i vår nybyggda lokal.

Där kommer ni bland andra att möta Erik ”Öland” Andersson, Björnjägarn, Hönsalotta, Smålands-Pelle, Stolla-Hedda, Långe målaren, Gustav Hermansson och HA Andersson.

Enbart av Herman Andersson har vi cirka 1 000 originalmålade tavlor.

Av Nils ”Björnjägarn” Rundgren, som var morfars bror till före detta justitieminister Tomas Bodström, finns ett 40-tal originalmålade tavlor.

Kosta-Lasse och Nisse Skåne är andra representerade luffarkonstnärer.